At the end of the world, or the last thing I see...
Det är hemska hur sur och bitchig jag blir när jag inte äter. Det är inte sant. Idag när jag hade varit och tränat och skulle åka buss hem trodde jag att jag skulle mörda alla på hela bussen. Jag kände bara hur det kröp i kroppen på mig. Alla hade gjort nåt fel (även fast de inte hade det) och jag var så sur! Som vanligt hällde jag ut mitt dåliga humör över någon som inte alls förtjänade det. Så känner ni att ni har lite sympati att slänga iväg, kasta det på Hannah, det var hon som fick allt över sig idag. Stackarn.
Det allra fula är att nu, när jag har ätit och sitter inne när det är torrt och varmt, ja då är jag inte ett dugg sur eller arg. Jag måste börja bära på en påse nötter (:
Idag har vi varit i skolan för sista gången (alltså varit som i haft "lektioner"). Det känns otroligt bra att få komma bort från Nivrenaskolan och all skit den innefattar. Men samtidigt får jag sådan separationsångest! Det började igår när vi såg på systrar i Jeans och nu kan jag inte släppa det. Men de klarar det på film, då måste väl vi också klarar det, right?
Bara därför kommer jag ha det bästa sommarlovet någonsin, jag ska uintensivumgås med alla jag älskar och låtsas som om det aldrig ska ta slut. När det faktiskt tar slut, ja då har jag ingen aning om vad jag tar mig till. Vi får väl vänta och se!
Nu ska jag kolla på ett avsnitt pokémon, sen ska jag laga mat och sedan ska jag ut till min ponny! Ha en fortsatt trevlig kväll mina läsare Ni är bäst!
XO, Josefina
