anna och josefina

Att mista en pojkvän går inte att mäta med det här, man brukar lösa det och vara vänner. Men att mista en bästa vän är något helt annat, det känns som om någon tar en stor tugga av hjärtat och som om kroppen inte lyssnar på vad hjärnan vill, som om något som var en del av dig precis dragits loss och ett stort sår långsamt låter glädjen och tilliten rinna ut ur en. Som att mista en arm och inte våga åka till sjukhuset. Men det är rätt det man känner, du var en del av mitt liv, av mig. Jag vet inte om jag misstar mig men det känns inte som du tycker om mig som du gjorde. Att bli ignorerad är det värsta jag vet, jag kanske värkar stark men jag är väldigt lätt att såra. När vi pratade igår kändes som om vi betydde allt för varandra. Som om vår saga skulle bli lycklig, allt går bara åt helvete! Du vet inte vad du har innan det försvinner. Den här sommaren har varit den sämsta i hela mitt liv och just nu känns det som om hösten kommer bli likadan. Jag vet inte om du läser, vet inte om du orkar men jag står fast vid mina ord om du behöver mig så finns jag här det vet du. Jag har sagt det, för många gånger. Jag är avundsjuk på dig, du är så mycket bättre än mig har alltid varit och kommer alltid att vara. Du är, eller var i alla fall min bästa vän. Det är upp till dig, men jag älskar dig. Förlåt

xoxo Anna

Det är hemska hur sur och bitchig jag blir när jag inte äter. Det är inte sant. Idag när jag hade varit och tränat och skulle åka buss hem trodde jag att jag skulle mörda alla på hela bussen. Jag kände bara hur det kröp i kroppen på mig. Alla hade gjort nåt fel (även fast de inte hade det) och jag var så sur! Som vanligt hällde jag ut mitt dåliga humör över någon som inte alls förtjänade det. Så känner ni att ni har lite sympati att slänga iväg, kasta det på Hannah, det var hon som fick allt över sig idag. Stackarn. 
   Det allra fula är att nu, när jag har ätit och sitter inne när det är torrt och varmt, ja då är jag inte ett dugg sur eller arg. Jag måste börja bära på en påse nötter (:

Idag har vi varit i skolan för sista gången (alltså varit som i haft "lektioner"). Det känns otroligt bra att få komma bort från Nivrenaskolan och all skit den innefattar. Men samtidigt får jag sådan separationsångest! Det började igår när vi såg på systrar i Jeans och nu kan jag inte släppa det. Men de klarar det på film, då måste väl vi också klarar det, right? 

Bara därför kommer jag ha det bästa sommarlovet någonsin, jag ska uintensivumgås med alla jag älskar och låtsas som om det aldrig ska ta slut. När det faktiskt tar slut, ja då har jag ingen aning om vad jag tar mig till. Vi får väl vänta och se!

Nu ska jag kolla på ett avsnitt pokémon, sen ska jag laga mat och sedan ska jag ut till min ponny! Ha en fortsatt trevlig kväll mina läsare Ni är bäst!

XO, Josefina