anna och josefina

hur ska jag kunna fortsätta utan min lilla fina blomma. Hur ska världen kunna fortsätta snurra när hon inte längre finns med mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att få detta att kännas lättare. Jag har alltid inbillat mig att vi hade hur lång tid som helst på oss. Att vår tid inte skulle ta slut. Vi skulle alltid ha varandra, eller jag henne i alla fall. Det var aldrig aktuellt att ens tänka tanken att hon kanske inte alltid skulle finnas här. Nu när jag tvingas tänka på det slår det mig med sådan kraft att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att lindra värken. Det svider och värker i mitt bröst, det är underligt att sorg kan göra fysiskt ont...